~Erics pov~

- Då kör vi.

- Ta det försiktigt Eric. sa Chloé och tittde på mig med bedjande ögon.

- Jag lovar. sa jag och gav henne en puss på pannan. Hur låter Jönköpiiiiiiiing?! vrålade jag micken när jag klev ut på scenen. Jag log stort när fansen skrek. När jag sjöng "Break of dawn" plockade jag upp en tjej ur publiken som vanligt. Efter låten kramade tjejen som heter Kim om mig och jag kved till.

- Oj förlåt! sa hon och ryggade snabbt tillbaka.

- Nejdå! Det är okej. sa jag och log varmt mot henne. Hon log tillbaka, tog emot grejerna jag gav henne och sedan gick hon tillbaka till sin plats. Okej! Vad säger ni om jag skulle ta och sjunga "Killed By A Cop"? fansen skrek igen och jag började skratta. Jag började sjunga och dansa. Mitt i låten började jag känna mig lite snurrig. Plötsligt stack till i revbenen och jag såg små svarta prickar popa upp här och där framför ögonen. Smärtan blev bara värre jag stängde ögonen en kort stund och när jag öppade ögonen igen låg jag på scen golvet. Alex sprang fram till mig och satte sig bredvid mig.

- Eric! Hur mår du? sa Alex och kollade oroligt på mig.

- Jag, jag vet inte. han hjälpte mig att sätta mig upp. Jag tittade ut över publiken där jag såg att några grät och några var chokade. Jag grepade micken och började prata.

- Ta det lungt hörrni! Jag mår bra. Jag fick väldigt ont i revbenen men det är okej! Jag överlever!

- Men vad hände då? hörde jag ett av fansen ropa.

- Kraschen? Ja...

~Flashback~

Jag satt och läste lite när en smäll från ena sidan av flygplanet. Plösligt sprang en av flygvärdinnorna förbi och började prata med den andra. En stund senare hördes en smäll från andra sidan och rök började strömma ut från båda motorerna. Plane började kränga fram och tillbaka. Plötslig slutade planet att kränga och började störta rakt ner. Jag tog upp mobilen. Jag tog fram en bild på Chloé och barnen. Jag fällde några tårar när jag såg bilden och tänkte att jag kanske aldrig skulle få se Renesmee, Wilma och Felix växa upp och bli vuxna. Kanske aldrig få va med min familj igen. Aldrig mer få se Chloé. Jag slöt ögonen och sen svartnade allt.

~Flashback slut~

- Ja... Det var ungefär så det gick till. sa jag och kollade på Chloé som stod vid scen kanten. Jag tittade på henne och log varmt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sorry för kort kapitel. När man har feber som jag har så orkar man inte riktigt skriva så mycket. Aja hoppas ni gillar kapitlet!

//Andrea