Hejsan alla Saadict's!

Som ni kanske har märkt så gjorde jag en ny header, hade lite tråkigt (var uttråkad) och nu undrar jag..

Vilken header gillar ni bäst till bloggen, skriv antingen en 1 eller 2 i kommentarerna så blir det en omröstning på vilken heder som NI vill ha till bloggen.

Kommentera en 1 om ni vill ha den här bilden som header (igen).

Kommentera en 2 om ni vill ha den här bilden som våran nya header.

Nu får ni kommentera vad ni tycker och den det blir flest av blir det.

Lycka till // Amanda<3

~Chloé's pov~

Vi gick in i Bella's rum, hon låg livlös på sin säng medans hennes tv var på.

-Hej Bella, hur mår du? frågade jag henne.

-H-hej, jag mår bättre nu men är ganska trött efter det som har hänt med allt..

-Minns du någonting? frågade Eric.

-Nja, inte mycket men jag minns att Chloé ropade "Neeej! Akta!!!" igår om jag inte minns helt fel..?

-Haha, nej det gör du inte gumman, jag ropade precis det bara för att det var en svart bil som kom och sedan.. svarade jag henne.

-Du flög minst 2 meter upp i luften, Chloé ringde till ambulansen och jag tog hand om dig. fick Bella som ett andra svar av Eric.

-Okej, kan jag få vattnet som står på bordet där borta? frågade Bella medans hon pekade på ett litet rosa bord med en vit lilja på bordet i en fin vas.

Jag satte mig bredvid henne på sängkanten medans Eric hämtade glaset och vi började att kolla på nyheterna på tv:n.

-Är det sant att du och din flickvän ska förlova er? frågade en reporter på tv:n.

-Ääääh.. Jag vet inte, det är så mycket som händer just nu men man vet ju aldrig, kanske någon dag i livet. svarade Ulrik med ett hastigt skratt och sedan var hans leende bora igen.

-Ska ni förlova er!? utbrast jag i glädje och frågade Bella.

-Jag vet inte, det är som han säger, det är så mycket som händer just nu men man vet ju aldrig.

-Jag är ledsen till att säga detta men nu måste ni tyvärr gå, hon måste vila. sa sjuksköterskan som kom in i Bella's rum.

-Okej, hejdå Bellis, nu får du ta hand om dig och du vet att jag alltid finns vid din sida så om det är något, ring mig bara. sa jag till Bella.

-Du får ha det så bra och jag kan ringa till Ulrik så att han kan prata med dig sen eller om du vill göra det själv..? svarade Eric.

-Haha, okej, jo det kan du göra Eric och Chloé, jag finns alltid hos dig också gums.

-Hejdå, vi ringer imorgon. gav jag till svar.

-Okej, hejdå. svarade Bella oss medans Eric vinkade med hans hand som ett "hejdå".

====================================================================================================================================================================================================================

====================================================================================================================================================================================================================

Jag hoppas att ni gillar detta inlägg, det tog lite tid med detta,  allt i mobilen på bloggen var helt konstigt så att det inte ville sparas men nu så gjorde jag om det här på bloggen och det funkade.

Kramizzar //Amanda <3

~Chloé's pov~

- Bella! Bella!!! Beeeellllllaaaa!!!! Jag sprang runt och letade överallt i Kungsträdgården. Jag kunde inte hitta henne. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett meddelande till Eric. "Kan vi träffas utanför Starbucks om fem minuter??? Vi måste prata!"

När jag kom till Starbucks såg jag Eric. Jag sprang fram och slängde mig gråtandes i hans famn
- Förlåt mig Eric! Jag är så ledsen! Jag vet inte vad som hände! Jag älskar dig och ingen annan!
- Lugn Chloé! Det är okej! sa han och pussade mig i pannan. Plötsligt såg jag Bella.
- Bella! Hon tittade på mig och gick rakt ut i vägen där det kom en bil. Neeej! Akta!!! Jag såg henne flyga upp en bit i luften innan hon landade på gatan framför bilen.
- Bella!!! skrek Eric och jag samtidigt som vi sprang fram till olycksplatsen.

~Eric's pov~

- Bella titta på mig! Säg något! skrek Chloé och skakade på Bella's livlösa kropp. Snälla säg något Bella!!! Snälla...!
- Chloe jag...
Ambulansmännen lyfte upp Bella i ambulansen.


- Jag har dåliga och goda nyheter om Bella. Dom dåliga är att hon är allvarligt skadad och nu ligger i koma. Dom goda är att hon kommer att klara sig. Ni kan gå in till henne.
- Hör hon oss?
- Ja det gör hon. Hon blir nog glad om ni pratar med henne. sa doktorn och visade oss in i Chloé's rum.

---------------------------------------------------

Nästa kapitel skrivs av Amanda <3<3<3

//Andrea

~Bella's pov~

Äntligen skulle Chloé komma hem!!! Ja jag vet... Det var bara en vecka hon var borta men jag har saknat henne så!
- Chloe!!!
- Bella!!! Vi kastade oss i varandras armar
- Shit vad jag har saknat dig!
- Haha aww! Jag har saknat dig med! Du... Jag vill att du ska träffa några. sa Chloé och drog mig mot dem som stod utanför bilen.
- Min familj känner du ju redan. sa hon och skrattade. Detta är några vänner till familjen. Chloé presenterade alla i familjen. Vi stod och pratade ett bra tag.
- Hem? frågade jag och hon nickade till svar.
- Ska bara säga hejdå till dom andra! sa hon och kramade om alla. Hon stod extra länge och kramade Oscar eller vad han nu hette.

~Nästa dag~

- Vad menar han med detta!?
- Va?
- Vad menar Eric med "Hon var en fantastisk flickvän men vi väljer där med att inte kommentera något av detta."??? sa jag och läste högt ur tidningsartikeln.
- Ehm... Ööö... Jag vet inte.
Hon döljer något...
- Berätta varför han är så ledsen och vad han menar med det!
- Okej! Jag har gjort slut med honom! sa hon irriterat
Gjort slut??? Hörde jag rätt?
- Du har vadå!?
- Jag träffade en annan och blev kär.
- Chloé! Hur kan du? Vet du inte att det där har knäckt Eric totalt!
- Men...
- Två av hans konserter blev inställda den här veckan för han är så knäckt!!! Du VET hur mycket du betyder för honom och då gör du så här!?!?!? Jag förstår inte dig längre Chloé! skrek jag, tog min jacka, väska, mobil och sprang ut genom dörren som smällde igen.

~Chloé's pov~

Bella slog igen dörren. Jag såg hur tårarna rann ner för kinderna.
Jag bestämde mig för att sätta på radion precis när dom började spela en låt. Det låter ju som... Kan det verkligen vara...?
- Ja och det var Eric Saade med sin nya singel "Coming Home". En kärleksförklaring till hans ex-tjej Chloé Johansson. Du älskar henne verkligen?
- Ja det gör jag. Om du lyssnar nu Chloé så vill jag att du ska veta att jag älskar sig fortfarande sjukt mycket! sa Eric. Han lät ledsen.
Usch vad hemsk jag känner mig! Först sårat Bella och värst av allt... Jag har sårat världens finaste kille!

- Jag måste fixa detta!!! sa jag högt till mig själv och sprang ut genom dörren.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Oooo! Det var inte bra! Kommer Eric och Bella att förlåta Chloé??? Svaret får du i nästa kapitel som skrivs av Amanda <3<3<3

//Andrea

                                                  
             ~Chlé's Pov~

-Eric, förlåt men... Jag har hittat en ny och det är Oscar.. Vi har varit vänner så länge och det kändes som om att det var dags för mig och Osciis men vi kan vell fortfarande vara vänner?

-Men Chloé, så du menar att vi aldrig kommer att vara ett par längre, aldrig mer igen!? frågade Eric med svag röst.

-Nej, jag tror att det här är det bästa sättet jusst nu.

-CHLOÉ! Jag älskar dig! Du är allt som jag har önskat mig!

-Men Eric, vi kan inte, förlåt...

Jag ligger i sängen och tänker på vad jag har gjort mot Eric.

*Varför gjorde jag såhär mot honom, varför var det jusst den hetaste, snyggaste, sexigaste, SWAGiaste och allt annat han har... Varför jusst OSCAR!?*

Det gnisslar till i dörr öppningen, Osciis kommer in.

-Hur mår du gumman? frågar han.

-Jag mår bra, är bara lite trött. svarade jag honom med en liten osäker röst.

-Jag ser att du är orolig älskling, är det om Eric?

-Ja, men jag vet inte, jag älskar honom inte längre men..

-Men du har känslor kvar, eller hur?

-Jag vet inte, förmodligen så har jag det men jag älskar dig Oscar. svarade jag honom och gav han en varm kyss på hans kalla kind.

Han gick ut till hotellrummets vardagsrum och satte på tv:n.

Han såg Eric på tv:n, han var med i nyheterna och sjung en nyskriven låt.

-Kolla, det är ju Eric. sa Oscar till mig.

-Höj upp volymen! ropade jag från sängkammaren.

"-Vi försåt ingenting, det är fortfarande helt oklart jusst nu varför hon gjorde så mot Eric Saade."

-Dom pratar om dig gumman.

-Jag vet... suckade jag till svar.

"-Hon var en fantastisk flickvän men vi väljer där med att inte kommentera något av detta." svarade Eric till reporten.

"-Men du hade skrivit en ny låt eller rättare sagt två nya låtar om kärleken till Chloé, eller hur?

"-Joo, jaa.. Det gjorde jag, hon var den bästa som någonsin har hänt mig."

"-Okej, men vi kommer att få höra en liten snutt av en av dina nya låtar.

Det ser vi fram emot."

"Jaa, tack."

Jag satte mig i soffan bredvid Oscar och mina tårar började att rinna ner för mina kinder.

-Han älskar mig!

-Jag vet, Eric ringde och sa det till mig i morses när du låg och sov älskling. jag tårkade bort hennes tårar.

-Gjorde han!? Men varför sa du inget? Alltså jag älskar er båda lika mycket men...

-Jag förstår gumman, jag förstår.. svarade han mig med en lung röst.

"-Ja, nu är vi tillbaka och ska få höra en ny låt av Sveriges största och snyggaste "svenska Justin Bieber" självaste Eric Saade!

"-Hej, ja det stämmer. Låten handlar om kärlek och lite annat som ni kommer att få höra."svarade Eric till reporten med sin skånska och underbaraste röst.

"-Varsågod och ställ dig där uppe på scenen. sa hon som var reporter och pekade mot scenen.

"-Tack." var det ända han sa.

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag hade inte så mycket insperation ikväll men jag hoppas att ni gillar den. Kramizzar Amanda<3

~Eric's pov~

Otrogen... Chloé... Jag satt och grät på mitt rum. Hur kunde hon göra så mot mig!? Vi hade ju allt! Jag kände plötsligt hur mobilen vibrerade i fickan.

- Tja bro!
- Tja Jason! sa jag och försökte låta som vanligt men det var svårt.
- Aye... Är allt bra bro?
- Ja allt är bara bra.
- Jag hör att något inte är bra...
- Ja okej... Jag... Jag fick ett samtal från Chloé...
- Jaha. Vad sa hon då?
- A-at-att hon har hittat en... Ny kille! Jag kände tårarna strömma ner för kinderna igen.
- Oh man I'm so sorry!
- Det är okej... Lyckades jag få fram mellan tårarna
- Om du träffade henne nu vad skulle du säga då?
- Något i stil med "Girl I'm gonna prove that I'll go out of my way, out of my way for you" tror jag.
- Har du något mer?
- Ja... Lite till.. Men varför vill du veta om jag har mer?
- Det känns som om att det kan bli en bra låt!
- Jag har ju faktiskt skrivit lite men jag vet inte...
- Får höra allt!
- "Girl I'm gonna prove that I'll go out of my way, out of my way For you 'Cause baby the thruth is... I'll been on the road Been all alone So far away, so gone To another place A different day Wish I could see your face I'm figured out, ouoh oh oh is around (X2) around, yeah I'm coming home I'll fly across the globe I'm coming home 'Cause your heart is my home"
- Har du någon melodi?
- Nja...
- Jag kommer så kan vi fortsätta! Detta kan bli en hit Eric! EN HIT SÄGER JAG! så la han på

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte det längsta... Hade inte mycket ispiration (+ att jag inte orkade. Har blivit väldigt trött den senaste tiden)... Men men. Dags att vänta på nästa kapitel som Amanda skriver <3<3<3

//Andrea

Detta kapitel kommer att vara lite annorlunda, i novellen så har det fått ett år, det är påsklov och Chloé ska vara med sin familj på lovet medans Eric, Bella och Ulrik är i Stockholm.


Chloé ser inte fram emot att fira påsklovet i Sälen, men lyckas ändå uppleva din hetaste vecka någonsin i de kalla fjällen...

~Chloé's Pov~
"Jag önskar att jag kunde stanna..."
Jag stryker med läpparna över Eric's sensuella bröstkorg, pussar och vandrar nedåt under täcket. Han stönar av ny lust som vaknar och borrar in händerna i mitt trassliga Här, han vill inte heller att jag ska gå.
"Stäng av telefonen och stanna ändå."
"Om mamma och pappa kommer och väntar mig då?"
"Vi låser dörren, Chloé. Och gömmer oss under täcket."
Vi fnittrar båda två, kysser varandra med hungriga munnar och virar samman våra nakna ben. Hela vintern har vi varit ett par, och en stor del av den tiden har vi tillbringat så här, nakna och nära varandra i Eric's säng. November med lång årovperiod i skolan, december med plikter och åtaganden, januari med influensa (då var vi tvungna att vara ifrån varandra en hel vecka) och nu april med tunga läxor i skolan - eftermiddagarna och helgerna i sängen har varit det som fått oss att överleva. Inte det att vi haft sexi jämt, vissa dagar har vi legat med varandra en gång, andra två gånger men de flesta timmarna har vi bara legat här och kelat, pussats, kittlats och pratat om viktiga saker.
"Vi ska vara tillsammans hela livet."
"Chloé, det kan vi inte veta."
"Nej men det känns så. Eller hur?"
Eric nickar allvarligt, det känns så. Men suck, nu måste jag verkligen gå, jag kliver ut sängen och börjar plocka av kläderna som ligger spridda på golvet. Jag går runt, klär på mig plagg efter plagg med pojkvännens blickar som mjuka smekningar på huden. I hans ögon är min kropp vacker, han har sagt det så många gånger nu att jag nästan tror honom.

Sedan är jag hemma. Mamma står på uppfarten och lastar takboxen med skidor, pappa fixar matsäck och jagar lillebror med kläder. Och båda klagar över att jag kommer sent, att jag skulle ha packat mitt för helgen och att jag faktiskt lovade gå med katten till grannarna.
"Och du får leta fram övningskörnings-skylten."
"Vadå, ska jag köra till Sälen?! Det orkar jag inte, jag är trött!"
Jag gäspar för att visa hur trött jag är, och flyr pappas blick.
"Men äh, hon har ju faktiskt påsklov!"
Det är som att livet blivit två roller som inte alls går ihop. Menar sekunden är man en vuxen, älskande kvinna i Eric's famn - och i nästa skund är man förpassad till ett barn igen. Som nu, familjen ska till fjällen med föräldrarnas gamla kompisar och det är varken mitt beslut eller behov, ändå måste jag med. Hur ska jag bara stå ut? Jag tänker på sonen i den andra familjen - Oscar - medan jag rafsar ihop skidkläder och annat som behövs under påsken. Han är barnslig, störig och har en konstig mustasch. Och när vi träffades senast (det var när båda gick i nian) då hade han precis köpt en moped som han var väldigt stolt över. Moped, hur töntigt är inte det?
"Nu kör vi!"
Mamma ropar, vi packar in oss i bilen och jag somnar innan vi ens kommit ut ur Karlstad. Sover en timme och låtsas att sova ytterligare en för att få vara ifred, det är ganska skönt ändå att åka bil när man är trött. Jag blundar, slutar huvudet mot fönstret och tänker på Eric, på hans varma mjuka kropp och allt fantastiskt som vi utforskat och gjort med varandra. Innan vi blev ihop så föreställde jag mig att det skulle vara nervöst och komplicerat med sexi. Spänt och till och med lite äckligt. Men nervositeten rann av mig helt, när Eric en gång i början av förhållandet viskade att han inte heller hade gjort det förut, att allt som vi gjorde var lika nytt och första gången för oss båda. Jag blev varm och glad av att höra och jag blir Varning när jag tänker på det nu - kanske är det därför som det hela tiden känts så narturligt och avslappnat.

"Du ser långa killen i grön fleece?"
Samma eftermiddag, jag har åkt drygt en timme i backarna utan att se röken av Oscar. Inte för att det gör mig så mycket, men familjerna tycker att "tonåringar" ska åka tillsammans och nu är det Rafael, Oscar's pappa, som hejdar mig och pekar med staven längre ned i backen mot en kille som flyger med sin bräda över ett gupp. Okej, det ser ganska kul ut, jag nickar mot Rafael och åker ner till Oscar.
"Hej Oscar."
Jag testar guppet som är högre ändå det först såg ut. Hm. Jag får anstränga mig för att kunna landa snyggt, jag tar stöd med handen och svänger runt med min bräda.
"Bra."
"Chloé? Hej!"
Oscar flämtar till när han ser mig, jag får en nyfiken blick och blir själv förvånad. Han ser så annorlunda ut, mustaschen är borta men hans ansikte har ändå blivit mycket manligare. Han nickar mot mig med en självsäker blick och ett leende som han inte heller hade förut.
"Kom!"
Så kastar han dig före mot nästa och nästa gupp nedåt i backen. Och jag klarar dom bättre nu, och sedan har vi sällskap ned till liften.
"Ska vi ta sittliften och backen på andra sidan?"
"Okej. När kom ni?"
"För en timme sedan."
"Och ni bor också på Lodge?"
Vi pratar över axeln, stökar oss framåt i kön och sätter oss bredvid varandra i liften. Och Oscar tar av dig mössan och skakar håret som är långt, lockigt och så blåsvart are jag måste skratta.
"Vad är det?"
Han tittar på mig och hans blick har verkligen utvecklats till det bättre.
"Det känns bra, bara..."
Han skrattar också och vi kisar mot varandra och mot solen som får snön i backen nedanför oss att gnistra. Det blir nog okej, det här. Jag känner åkningen i benen på sett skönt sätt Och fascineras över Vilken snygging Det blivit av föräldrarnas kompisars töntiga son. Han pratar om pister och nedfarter och jag kan till slut inte låta bli att kommentera:
"Du ser äldre ut."
"Ska du säga! Du lekte ju med Barbies sist vi sågs..."
"Ditt offer, det gjorde jag inte alls!"
Jag knuffar till honom på skoj och vi är precis uppe på krönet med liften, han lyfter bygeln och kastar sig före ut med en retsam blick över axeln.
"Haha, kom ifatt mig om du kan..."

Samma kväll, vid middagsbordet. Hans fot som snuddar mot min i smyg. En blick som får det att hetta till i mig, jag tittar bort och tänker att vi faktiskt borde skärpa oss. Men Oscar verkar inte alls försiktig och lung som Eric's, Oscar varken frågar eller tvekar, han närmar mig igen under bordet och stryker långsamt upp och ned längst min vrist. Och det tänder en eld inom mig. Jag tittar upp igen och han ler, ett leende som blir glödande njutning djupt inne mellan mina ben, det sprider sig till varenda cell när han tittar sådär nyfiket och samtidigt krävande.
"Jag vill ha dig." säger hans blick.
Säger min samma sak? Jag blir svettig i nacken, sväljer och måste titta bort igen. Hur är det möjligt, vad är det som händer plötsligt? Jag trodde inte att jag var sådan, jag har ju pojkvän och dessutom sitter vi mitt i restaurangen mellan våra föräldrar och småsyskon. Men det är en brinnande lust mellan oss, och det går inte att förneka längre,eller beskriva på annat sätt. Vi har busats och retats i backarna som om vi var kusiner, vi har åkt över gupp och i backar, skrattat och pratat i munnen på varandra i lifterna och vinkat mot våra respektive familjer när vi stött på dom här och där i systemet. Det har verkat helt normalt, men inuti har det slagit gnistor och börjat glöda - och det blir bara mer och mer. Det känns som om kroppen brinner när jag tittar på Oscar nu, hans händer, läppar, blickar, allt jag ser av honom får mig får mig att längta efter mer. Men föräldrarna gäspar och reser dig från bordet.
"Jamen då ses vi imorgon då."
"Visst, nu kommer man att sova gott. God inatt."
Middagen är slut och våra föräldrar tittar förvånat på Oscar och mig när vi dröjer oss kvar.
"Jaha. Ska ni stanna här?"
"En liten stund bara, får jag det?"
Det är okej, va? Jag kommer upp snart."
Jag och Oscar vädjar båda två, vi vill inte gå upp till rummet och lägga oss med småsyskonen nu. Och föräldrarna skrattar och accepterar, det är ju roligt att tonåringarna trivs så i varandras sällskap. De får fram nyckelkort och förmanar dom att stanna inne på hotellet bara.

"Kom Chloé!"
Det är sent plötsligt och det finns ingen återvändo. Jag fattar vad som kommer hända och det brinner i kroppen, jag kan inte tänka klart längre, allt jag vill är att ge mig hän, låta det ske och ta för sig av Oscar och allt fantastiskt som väntar.
"Är det tomt eller?"
Vi har irrat oss upp till fjärde våningen och hittat ett hotellrum där gästerna verkar ha checkat ut och lämnat kortet i dörren. Oscar nickar åt min fråga och drar mig intill sig, han kysser mig och stänger dörren om oss med andra handen.
"Äntligen. Kom här."
Jag skrattar till, det är någonting i hans dominans och säkerhet som får mig att brinna, han drar mig med sig till sängen och innan jag ens hunnit fatta det så ligger vi där, helt nakna tillsammans jag och Oscar, flämtande av längtan och med sökande nyfikna läppar och tungor, händer som leker och smeker, munnar, blickar och anderdräkter som alltihop tillsammans bidrar till en eggande underbar njutning.
"Du är så skön... Jag blir galen."
"Jag visste det när jag först såg dig."
"Mm. Jag då..."
Jag frustar och pressar mig hårt mot honom när jag kommer, det är en orgasm större än när jag upplevt förut och den sprider sig som glitter ut i hela kroppen.

"Eric, jag måste berätta en sak..."
Morgonen kommer och i det skarpa vårljuset inser jag att vidden av vad jag har gjort, jag måste självklart berätta för pojkvännen och ta konsekvenserna.
"...Jag har varit otrogen mot dig. Det är så fel, jag kan inte ens förklara. Så jag antar att det är slut mellan oss nu."
Jag ber inte ens om förlåtelse, hur skulle Eric kunna förlåta det som jag precis gjort? Men han säger ingenting.
"Snälla Eric, säg någonting."
Han sitter bara tyst i andra ändan. Länge. De andra är påväg, familjerna äter frukost men jag ursäktade mig med att behöva ringa. Snart kommer de säkert komma och knacka på, vi ska ut i backen igen så fort vi bara kan, för ännu en skiddag.
"Du, Eric?"
"Men allt vi har, Chloé? Är det bara slut?"
"Ja, tyvärr. Jag har träffat en annan."
"Jag kanske kan förlåta? Vi kanske kan... Om jag bara förstår...?"
"Nej, tyvärr. Hejdå Eric."
Jag avslutar samtalet, tänker med bävan på hur vi ska träffas i skolan på måndag men ruskar det av mig. Den dagen, den sorgen. Det finns ingen återvändo för våran relation, hur mycket Eric än skulle kunna tänka sig att förlåta - jag inser det nu när jag pratat med honom. Våran kärlek framstår plötsligt som blek och tråkig. Var jag ens kär i honom? Det känns inte så, i jämförelse ned det jag känner nu, för Oscar, igår, i natt och vid frukostbordet idag. Jag står på tröskeln till någonting helt nytt, större och starkare och om kärleken inte känns rolig - vad ska man då ha den till? Jag stänger av mobilen och går för att sluta upp med de andra i foajén.









----------------------------------------------------------------------------
Jag hoppas att ni gillar denna "lite" speciella kapitel, det blev både romantik och sorg men vi får se vad som händer i nästa kapitel. Det kommer Andrea skriva, de blev en lång novell ikväll! ;) :* <3
Kramizzar // Amanda <3

~Bella's pov~

- Men seriöst!!! Låte henne vara! Hon har gått vidare!

- Men...

- Inga men Marcus... sa jag irritarat innan jag fortsatte med lugn röst. Jag vet att du har någon annans hjärna så jag tar detta låååångsamt. Hon... Har... Gått... Vidare...

- Men kan...

- HON HAR GÅTT VIDARE!!! skrek jag i mobilen och slängde luren i örat på honom

- Du... Är allt okej? sa Eric

- Ja... Nej... Eller... Jag vet inte! sa jag och föll framlänges ner i sängen.

~Ulrik's pov~

~Ett år senare~

Jag stod där. Mitt på scenen och tittade ut på fansen samtidgt som jag sjöng "En vanlig dag". Det var något som saknades... Nej det var NÅGON som saknades. Jag såg i ögonvrån att Bella stod lite skymd vid scenkanten så jag gick fram till henne.

- Jag vill att du följer med ut på scenen och sjunger med mig. sa jag

- Va? Jag? Nej, nej, nej. Aldrig! Jag vågar inte!

Jag vände mig om och gick med bestämda tillbaka ut på scenen.

- Tycker ni att Bella ska komma ut hit och sjunga med mig? sa jag högt och tydligt i mikrofonen.

- Ja!!!!!! skrek fansen

- Kom ut hit nu Bella!

Hon gick försiktigt ut på scenen. Tittade hela tiden på mig.

- Vilken låt kör vi? sa hon tyst.

- "Tell the world I'm here". svarade jag lugnande.

- När ska jag sjunga?

- Refrängerna och andra versen om du vill. Hon nickade. Du klarar detta.

Så började introt och jag började att sjunga.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte mycket att hänga i julgranen detta(=inte mycket inspiration idag) men aja... Hoppas ni gillar det!

//Andrea